El Camino 2012 Zubiri
Har just kommit tillbaka fran pigrimsmiddagen som vi ater varje kvall pa de olika stallena. Jag ar i Zubiri i regionen Navarra. Imorse snoade det nar jag gick fran klostret i Roncesvalles och nar jag kom fram till Zubiri sken solen och jag kunde hanga min tvatt ute pa tork. Imorgon bar det av till Pamplona och jag hoppas att jag orkar ga till Cizor menor 4 km efter Pamplona. Hur langt jag har gatt hittills vet jag inte men ca 5-5,5 mil sa an ar det langt kvar till Santiago. Idag har jag haft folje med en fransman Jerome och delvis ocksa med en svenska Lena. Har pa harberget sover jag bla med ett par tyskar som jag motte redan pa taget till SJPDP och Vadim fran Estland som kom med flyget fran Skavsta.
Det finns naturligtvis mycket mer att skriva men tiden vid datorn ar knapp. Jag har i alla fall lyckats ta ut pengar idag sa att jag kan betala mina boenden nagra dagar framover. Jag fick en magnesiumtablett av en av tyskarna nu ikvall, han sager att det ar bra for muskler och leder. Hoppas att han har ratt for jag har ont i vaderna och mina knan har tagit stryk av alla brantanedforbackar idag och igar. Alla manniskor som jag moter ar supertrevliga och hjalpsamma om det ar nat man behover. nu ska jag ga och lagga mig och lasa en stund sa att jag kanske kan bli klar med min bok sa jag slipper dra pa den imorgon. ;-) Kram alla/ Li
Det finns naturligtvis mycket mer att skriva men tiden vid datorn ar knapp. Jag har i alla fall lyckats ta ut pengar idag sa att jag kan betala mina boenden nagra dagar framover. Jag fick en magnesiumtablett av en av tyskarna nu ikvall, han sager att det ar bra for muskler och leder. Hoppas att han har ratt for jag har ont i vaderna och mina knan har tagit stryk av alla brantanedforbackar idag och igar. Alla manniskor som jag moter ar supertrevliga och hjalpsamma om det ar nat man behover. nu ska jag ga och lagga mig och lasa en stund sa att jag kanske kan bli klar med min bok sa jag slipper dra pa den imorgon. ;-) Kram alla/ Li
El Camino 2012
Jag for med taget fran Torsby vid halv fyratiden pa lordagen 21/4. Ca kl. 23.30 var jag pa Skavsta flygplats. Jag stallde ihop tre trastolar vid ett bord, drog fram min sovsack och overnattade dar. Jag gick upp och plockade ihop vid halv fem pa morgonen. Flyget gick 06.40. Nar jag kom fram till Biarritz sag jag tva kvinnor till som sag ut att vara pilgrimmer och mycket riktigt var de det. En man fran Estland tillbringade dagen tillsammans med oss i Bayonne i vantan pa taget som gick till St Jean Pied de Port vid tretiden. Jag och Maria den ena va de svenska kvinnorna bestamde oss for att ga till Hunto direkt forsta kvallen och starta darifran idag pa morgonen. Det var en supertrevlig kvall i Honto med mat vin och dessert och svenska, engelska, franska, tyska, italienska och spanska vid middagsbordet.
Idag var det minsann ingen latt march over Pyrineerna! Herre Gud! Jag vet inte ens om jag hade klarat det om jag inte varit de forsta fem km pa vag redan. Vind, regn, sno, lera, kallt. Nu ar jag i alla fall har och ska ata pilgrimsmiddag kl.19.00 och ga pa massan i klostret kl.20.00 och bli valsignad.
Kram/Li
Idag var det minsann ingen latt march over Pyrineerna! Herre Gud! Jag vet inte ens om jag hade klarat det om jag inte varit de forsta fem km pa vag redan. Vind, regn, sno, lera, kallt. Nu ar jag i alla fall har och ska ata pilgrimsmiddag kl.19.00 och ga pa massan i klostret kl.20.00 och bli valsignad.
Kram/Li
Vintertankar
Från min säng där jag ligger ser jag:
- Massor av fluffig snö på kanoten.
- 1 dm snö söm balanserar på överliggaren på mitt piskställ.
- Vackra iskristaller som breder ut sig över fönsterrutorna på mitt tornfönster.
- Snöfyllda tallar i skogsbrynet.
- Nya snöflingor som sakta dalar ner över min trädgård.
Visst är det vackert!
- Massor av fluffig snö på kanoten.
- 1 dm snö söm balanserar på överliggaren på mitt piskställ.
- Vackra iskristaller som breder ut sig över fönsterrutorna på mitt tornfönster.
- Snöfyllda tallar i skogsbrynet.
- Nya snöflingor som sakta dalar ner över min trädgård.
Visst är det vackert!
Liv I & II
Ännu ett Liv...
Baksida till min vintersaga?
När Huldalin kommer ut den här vintermorgonen förvandlas världen som i ett trollslag.
Hon blir en annan, någon viktigare, något större än bara sig själv. Helt ovetande,
kanske av en slump, startar hon en egen värld som är i vår vanliga, men ändå lite vid sidan av den.
En värld som när hon väl har fått kontakt med den inte går att hejda. En värld som tar tag i henne och drar henne med i en strid ström av händelsekedjor som hon varken kan eller vill vara förutan.
En sån värld som hon inte kan berätta om för nån annan- ingen skulle tro henne.
Hon befinner sig i sitt livs äventyr och någon annans väl och ve är beroende av just henne.
Hon blir plötsligt den allra viktigaste av alla, och allt levande har väntat på just den här dagen, när hon ska komma och öppna alla stängda dörrar och rädda Vildred. Allt har varit förberett sedan innan hon föddes till och med, och ändå är det hon som är skaparen och ursprunget till allt som nu sker.
Hur kan något finnas innan det verkligen händer, och hur kan man skapa något som redan finns?
Hon blir en annan, någon viktigare, något större än bara sig själv. Helt ovetande,
kanske av en slump, startar hon en egen värld som är i vår vanliga, men ändå lite vid sidan av den.
En värld som när hon väl har fått kontakt med den inte går att hejda. En värld som tar tag i henne och drar henne med i en strid ström av händelsekedjor som hon varken kan eller vill vara förutan.
En sån värld som hon inte kan berätta om för nån annan- ingen skulle tro henne.
Hon befinner sig i sitt livs äventyr och någon annans väl och ve är beroende av just henne.
Hon blir plötsligt den allra viktigaste av alla, och allt levande har väntat på just den här dagen, när hon ska komma och öppna alla stängda dörrar och rädda Vildred. Allt har varit förberett sedan innan hon föddes till och med, och ändå är det hon som är skaparen och ursprunget till allt som nu sker.
Hur kan något finnas innan det verkligen händer, och hur kan man skapa något som redan finns?
All denna snön ...
Tänk vad vi håller på med den där snön!
Tänk så mycket energi av alla de slag vi faktiskt lägger på den!
Idag har jag skottat och gått med snöräven hos min mamma.
Igår skottade jag mina gångar till vedbod, magasin, torn och grind här hemma i Rådom.
I förrgår skottade jag taket och ovan nämda gångar.
Det slog mig att vi nog har mer tid att ta av på vintern jämfört med sommaren eftersom vi ju faktiskt har så mycket tid att lägga på snön. På sommaren finns det ju ingen snö. Tänk så mycket tid det egentligen borde bli över ...
Att klippa gräsmattan tar faktiskt inte lika mycket tid i anspråk som detta med snön gjort hittills i vinter!
Men så tänkte jag på att vi ju faktiskt tar oss tid att ligga på badstranden och bara ha det skönt på somrarna. Men å andra sidan så har vi ju alla vinteraktiviteter som skidåkning på längden och tvären och pulkorna och skotrarna och skridskorna så det kanske går på ett ut med strandtimmarna?
För att inte tala om hur mycket energi som faktiskt också går åt till att tala om snön, att beklaga sig över den och jämra sig eller varför inte att gruva sig för den innan den ens dykt upp - eller kanske snarare ner.
Det är både tur och synd att vi inte har en liten mätare där vi kan läsa av hur mycket energi vi som varelser egentligen gör av med på tankar, ord och gärningar.
Tänk goda tankar! Säg snälla saker! Gör goda gärningar!
Linda
Tänk så mycket energi av alla de slag vi faktiskt lägger på den!
Idag har jag skottat och gått med snöräven hos min mamma.
Igår skottade jag mina gångar till vedbod, magasin, torn och grind här hemma i Rådom.
I förrgår skottade jag taket och ovan nämda gångar.
Det slog mig att vi nog har mer tid att ta av på vintern jämfört med sommaren eftersom vi ju faktiskt har så mycket tid att lägga på snön. På sommaren finns det ju ingen snö. Tänk så mycket tid det egentligen borde bli över ...
Att klippa gräsmattan tar faktiskt inte lika mycket tid i anspråk som detta med snön gjort hittills i vinter!
Men så tänkte jag på att vi ju faktiskt tar oss tid att ligga på badstranden och bara ha det skönt på somrarna. Men å andra sidan så har vi ju alla vinteraktiviteter som skidåkning på längden och tvären och pulkorna och skotrarna och skridskorna så det kanske går på ett ut med strandtimmarna?
För att inte tala om hur mycket energi som faktiskt också går åt till att tala om snön, att beklaga sig över den och jämra sig eller varför inte att gruva sig för den innan den ens dykt upp - eller kanske snarare ner.
Det är både tur och synd att vi inte har en liten mätare där vi kan läsa av hur mycket energi vi som varelser egentligen gör av med på tankar, ord och gärningar.
Tänk goda tankar! Säg snälla saker! Gör goda gärningar!
Linda
Tankar efter besök hos Bodil M på Finistere
Ibland är det nyttigt att ta sig ut, ut utanför Sveriges gränser och leva i en annan verklighet. När man kommer hem tillbaks ser man på det svenska samhället på ett annat sätt - lite mera objektivt.
Det finns mycket som är märkligt här i vårt fantastiska sk välordnade svenska samhälle.
Jag menar inte att man med nödvändighet ska göra uppror och skrika på gatorna och härja och skriva insändare och brev kors och tvärs för att protestera, Nej! det ska man bara göra om det är det man vill och om man får ut något av det. Man kan oxå luta sig tillbaka och betrakta svenskheten så som den är och bara rätt och slätt acceptera den som en del av ens inte alltid så felfria kulturella identitet.
Här är adressen till en sida som berör (åtminstone mig):
www.finistere.se
Kram på er i kylan!
Li
Det finns mycket som är märkligt här i vårt fantastiska sk välordnade svenska samhälle.
Jag menar inte att man med nödvändighet ska göra uppror och skrika på gatorna och härja och skriva insändare och brev kors och tvärs för att protestera, Nej! det ska man bara göra om det är det man vill och om man får ut något av det. Man kan oxå luta sig tillbaka och betrakta svenskheten så som den är och bara rätt och slätt acceptera den som en del av ens inte alltid så felfria kulturella identitet.
Här är adressen till en sida som berör (åtminstone mig):
www.finistere.se
Kram på er i kylan!
Li
Tacksägelse
Tack gode Gud för molntäcket!
Lives in the balance
Den här låten har jag haft på hjärnan sen igår trots att jag inte hört på den på kanske ett år. Den bara kom!
När jag gick på gymnasiet fanns det en skivaffär i Torsby som hette Skivbaren och låg i källaren där Cissi hade konditori när jag var liten och där hon alltid bjöd mig på Brysselkex, what ever ... ida ligger här en frisörsalong - alldeles bredvid Yderstigs Bildservice.
Där på Skivbaren 1990 eller så, köpte jag en LP med Jackson Browne - Lives in the balance.
Jag har lånat ut den och inte fått den tillbaks, men det spelar ingen roll för jag har ingen LP-spelare och idag finns Youtube och Spotify.
Här är youtubeadressen till låten och en talande video.
http://www.youtube.com/watch?v=jFowNFvmUxw
Hoppas att den fastnar på hjärnan hos er oxå eller i vart fall att ni fastnar för den.
Texten är träffande.
Kram/Li
När jag gick på gymnasiet fanns det en skivaffär i Torsby som hette Skivbaren och låg i källaren där Cissi hade konditori när jag var liten och där hon alltid bjöd mig på Brysselkex, what ever ... ida ligger här en frisörsalong - alldeles bredvid Yderstigs Bildservice.
Där på Skivbaren 1990 eller så, köpte jag en LP med Jackson Browne - Lives in the balance.
Jag har lånat ut den och inte fått den tillbaks, men det spelar ingen roll för jag har ingen LP-spelare och idag finns Youtube och Spotify.
Här är youtubeadressen till låten och en talande video.
http://www.youtube.com/watch?v=jFowNFvmUxw
Hoppas att den fastnar på hjärnan hos er oxå eller i vart fall att ni fastnar för den.
Texten är träffande.
Kram/Li
Det är NU det gäller
Ibland längtar jag tillbaks till en förståeligare värld som jag kanske inte ens har upplevt i detta livet. Jag har sett det på film eller bild eller vid olika besök hos äldre släktingar i barndomen.
Jag tänker att jag vill slippa detta samhället så som det har kommat att bli. Jag vill bo på en liten gård, ha lite djur, odla grönsaker och inte konsummera så förskräckligt mycket. Det är inte idyllen jag föreställer mig eller längtar efter, utan en mera förståelig och direkt meningsfull tillvaro. Det finns en mening i vardagliga umbäranden.
Jag har märkt att jag mår bra av att gå ut och hämta ved, alltså har jag en plåthink som jag hämtar den i och jag får följdaktligen gå igen och igen...
Idag har jag "mullvetat" mitt hus. Vad det heter på svenska vet jag inte, men jag har iaf kastat upp snö mot husgrunden och väggarna runt huset - ännu en meningsfullhet. Vädret är snart det enda som kommer oss inpå livet i den här moderna världen där vi själva styr allt och inget är oförutsägbart.
Nu låter jag säkert negativ och pessimistisk, men det är inte det jag menar. Längtan är nästan alltid positivt!
Idag lever jag ju inte det där livet som jag säger att jag kan längta efter, men det finns nu istället andra vägar att gå. Ett problem är bara att de är så många och att det är lätt att bli handlingsförlamad istället för att välja någon av dem. Nu när jag ändå levar här, så är det ju lika bra att göra det bästa av det. Frågan är bara vad det är?
Om 50 år när jag närmar mig 90, då har nog en herrans massa människor dött i diverse naturkatastrofer, hungersnöd och krig. Vad vill man då kunna sitta där och tänka om sitt liv? Inte vill man se att man festat runt, ätit sig fet på exklusiv mat och dryck, drunknat i diverse prylar, resor, upplevelser, konserter, festivaler, ja njutning av alla de slag medan världen svalt, krigade, drunknade och frös ihjäl.
Att dö, en nåd att stilla bedja om!
eller
så försöker man att gestalta ett liv som man kan stå för om man skulle råka leva till man är 90.
Gott Nytt År 2010!
Make a difference!
/Li
Jag tänker att jag vill slippa detta samhället så som det har kommat att bli. Jag vill bo på en liten gård, ha lite djur, odla grönsaker och inte konsummera så förskräckligt mycket. Det är inte idyllen jag föreställer mig eller längtar efter, utan en mera förståelig och direkt meningsfull tillvaro. Det finns en mening i vardagliga umbäranden.
Jag har märkt att jag mår bra av att gå ut och hämta ved, alltså har jag en plåthink som jag hämtar den i och jag får följdaktligen gå igen och igen...
Idag har jag "mullvetat" mitt hus. Vad det heter på svenska vet jag inte, men jag har iaf kastat upp snö mot husgrunden och väggarna runt huset - ännu en meningsfullhet. Vädret är snart det enda som kommer oss inpå livet i den här moderna världen där vi själva styr allt och inget är oförutsägbart.
Nu låter jag säkert negativ och pessimistisk, men det är inte det jag menar. Längtan är nästan alltid positivt!
Idag lever jag ju inte det där livet som jag säger att jag kan längta efter, men det finns nu istället andra vägar att gå. Ett problem är bara att de är så många och att det är lätt att bli handlingsförlamad istället för att välja någon av dem. Nu när jag ändå levar här, så är det ju lika bra att göra det bästa av det. Frågan är bara vad det är?
Om 50 år när jag närmar mig 90, då har nog en herrans massa människor dött i diverse naturkatastrofer, hungersnöd och krig. Vad vill man då kunna sitta där och tänka om sitt liv? Inte vill man se att man festat runt, ätit sig fet på exklusiv mat och dryck, drunknat i diverse prylar, resor, upplevelser, konserter, festivaler, ja njutning av alla de slag medan världen svalt, krigade, drunknade och frös ihjäl.
Att dö, en nåd att stilla bedja om!
eller
så försöker man att gestalta ett liv som man kan stå för om man skulle råka leva till man är 90.
Gott Nytt År 2010!
Make a difference!
/Li
Jag antar att det är detta ALLA vill
Somebody
Depeche Mode
I want somebody to share
share the rest of my life
share my innermost thoughts
know my intimate details
someone who'll stand by my side
and give me support
and in return
she'll get my support
she will listen to me
when I want to speak
about the world we live in
and life in general
though my views may be wrong
they may even be perverted
she'll hear me out
and won't easily be converted
to my way of thinking
in fact she'll often disagree
but at the end of it all
she will understand me
I want somebody who cares
for me passionately
with every thought
and with every breath
someone who'll help me see things
in a different light
all the things I detest
I will almost like
I don't want to be tied
to anyone's strings
I'm carefully trying to stay clear
of those things
and when I'm asleep
I want somebody
who will put their arms around me
and kiss me tenderly
though things like this make me sick
in a case like this
I'll get away with it
Man kan med fördel besöka den här länken så att man oxå får höra musiken och Martin Gore sjunga den.
http://www.youtube.com/watch?v=y2V0ZPwFCbE
eller denna fantastiska lilla film
http://www.youtube.com/watch?v=B4-IOvcB-I4
/ Li
hej ... osv
Nu har jag varit vaken sedan halv sex i morse igen.
Det är otroligt härligt att vakna tidigt och känna sig lugn och släppa ut katten
och lägga sig igen en stund och känna tankarna vakna till liv.
Idag har jag redan tänkt så mycket bra, som jag inte hade tillgång till igår.
Jag har oxå dragit upp en riktning på hur Vintersagan fortsätter
och jag undrar om den verkligen blir en barnbok? Kanske blir den en saga för vuxna?
Snöflingor dalar i skenet från den nya hiskeliga orangea gatlyktan som de satte upp utanför mitt fönster för ungefär två månader sen. Den är säkert mer miljövänlig tröstar jag mig med.
Jag eldar och det är oxå orange och jag har min älsklingsstjärna i sovrumsfönstret och den är oxå orange -
vad ska jag säga? Det är väl helt enkelt inte färgen det är fel på och förmodligen är det inget fel alls, bara jag som har svårt att smälta att ännu en del av min landsbygdsidyll håller på att ätas upp av "utvecklingen".
Igår var jag i Fryksändekatedralen och såg på Lucia. Det fanns ett antal typ högstadieelever som visserligen sjöng fint men väldigt tyst och försiktigt, som förskrämt -Tänk om det blir lite falskt nånstans! Vad gör skolan med människors vilja, spontanitet och tro på sig själva? De mindre barnen som var med från kyrkans barnverksamhet sjöng för full hals, var och en i sin egen stämma utan hämningar och ibland i sin egen takt och på delvis olika verser samtidigt - jag blev rörd till tårar och känner hopp för livet och människan.
Här skulle jag aknske ha haft en bild men jag är rädd att den kanske säger mer än mina ord som inte ens är TUSEN och det vill vi ju inte.
/Li P.S. Ni vet väl att det har vänt nu. Ja, att vi går mot ljusare tider...
lite sorgligt - kanske
Det är otroligt härligt att vakna tidigt och känna sig lugn och släppa ut katten
och lägga sig igen en stund och känna tankarna vakna till liv.
Idag har jag redan tänkt så mycket bra, som jag inte hade tillgång till igår.
Jag har oxå dragit upp en riktning på hur Vintersagan fortsätter
och jag undrar om den verkligen blir en barnbok? Kanske blir den en saga för vuxna?
Snöflingor dalar i skenet från den nya hiskeliga orangea gatlyktan som de satte upp utanför mitt fönster för ungefär två månader sen. Den är säkert mer miljövänlig tröstar jag mig med.
Jag eldar och det är oxå orange och jag har min älsklingsstjärna i sovrumsfönstret och den är oxå orange -
vad ska jag säga? Det är väl helt enkelt inte färgen det är fel på och förmodligen är det inget fel alls, bara jag som har svårt att smälta att ännu en del av min landsbygdsidyll håller på att ätas upp av "utvecklingen".
Igår var jag i Fryksändekatedralen och såg på Lucia. Det fanns ett antal typ högstadieelever som visserligen sjöng fint men väldigt tyst och försiktigt, som förskrämt -Tänk om det blir lite falskt nånstans! Vad gör skolan med människors vilja, spontanitet och tro på sig själva? De mindre barnen som var med från kyrkans barnverksamhet sjöng för full hals, var och en i sin egen stämma utan hämningar och ibland i sin egen takt och på delvis olika verser samtidigt - jag blev rörd till tårar och känner hopp för livet och människan.
Här skulle jag aknske ha haft en bild men jag är rädd att den kanske säger mer än mina ord som inte ens är TUSEN och det vill vi ju inte.
/Li P.S. Ni vet väl att det har vänt nu. Ja, att vi går mot ljusare tider...
lite sorgligt - kanske
TID
Håkan Nesser skriver:
" Men det fanns också en annan tid; Ante Valdemar Roos brukade ibland föreställa sig att det faktiskt existerade två vitt skilda tidsbegrepp.
Den tid som rusade iväg - som lade dagar till dagar, rynkor till rynkor och år till år - den kunde man inte göra så mycket åt. Det var att hänga med efter förmåga, som unghundar efter en löptik och flugor efter ett koarsle.
Med den andra tiden, den återkommande, var det dock någonting annat. Den var långsam och segdragen, åtminstone kunde det tyckas så; som de tröga sekunderna och minuterna när man stod på sjuttonde plats och väntade vid rött ljus i korsningen Fabriksgatan-Ringvägen. Eller när man vaknade en halvtimme för tidigt och för sitt liv inte kunde somna om - bara ligga på sida i sängen, iaktta väckarklockan på nattygsbordet och växa in i gryningen.
Och den var guld värd, denna händelselösa tid, ju äldre man blev desto tydligare framstod det.
Pauserna brukade han tänka, det är i pauserna mellan händelserna - och medan isen lägger sig över sjön en natt i november, om man vill vara en smula poetisk - som jag hör hemma.
Sådana som jag.
Han hade inte alltid tänkt på det viset. Bara det sista decenniet ungefär. Kanske hade det smugit sig på, men han blev medveten om det - det formulerades i ord - vid ett speciellt tillfälle. Det var en dag i maj för fem år sedan, när bilen plötsligt dog mitt emellan Kymlinge och Svartö. Det var på morgonen, någon minut efter att han passerat vägskälet vid Kverntofta kyrka. Valdemar blev stående vid vägkanten, prövade att starta några gånger men där fanns inte tillstymmelse till liv..."
"...Det gick en och en halv, och det var under dessa nittio minuter, medan Valdemar satt där bakom ratten och iakttog fåglarna som flög under den höga majmorgonhimlen, ljuset som hovrade över åkrarna och ådrorna på sina händer, där hans blod pumpades runt med hjälp av hans trogna gamla hjärta, som han förstod att det var i sådana här stunder hans själ boade sig ett utrymme i världen. Just i dessa stunder."
Hämtat ur boken Berättelse om herr Roos
Jag vaknade för ca nittio minuter sedan, alltså runt halv sex, av att katten ville ligga under täcket bredvid mig med huvudet på min arm. Jag vilade i mörkret en halvtimme men kunde inte somna om. Jag gick alltså upp och satte på vattenkokaren, gick ut i vedboden och hämtade in en hink ved och tände kaminen. Medan nu teet och elden sprider värmen i båda mina hus - kroppen och Noler Hörn - tänkte jag på tiden och hur sant det är det som romankaraktären Ante Valdemar Roos formulerar om den själsliga tiden och den andra.
Li
" Men det fanns också en annan tid; Ante Valdemar Roos brukade ibland föreställa sig att det faktiskt existerade två vitt skilda tidsbegrepp.
Den tid som rusade iväg - som lade dagar till dagar, rynkor till rynkor och år till år - den kunde man inte göra så mycket åt. Det var att hänga med efter förmåga, som unghundar efter en löptik och flugor efter ett koarsle.
Med den andra tiden, den återkommande, var det dock någonting annat. Den var långsam och segdragen, åtminstone kunde det tyckas så; som de tröga sekunderna och minuterna när man stod på sjuttonde plats och väntade vid rött ljus i korsningen Fabriksgatan-Ringvägen. Eller när man vaknade en halvtimme för tidigt och för sitt liv inte kunde somna om - bara ligga på sida i sängen, iaktta väckarklockan på nattygsbordet och växa in i gryningen.
Och den var guld värd, denna händelselösa tid, ju äldre man blev desto tydligare framstod det.
Pauserna brukade han tänka, det är i pauserna mellan händelserna - och medan isen lägger sig över sjön en natt i november, om man vill vara en smula poetisk - som jag hör hemma.
Sådana som jag.
Han hade inte alltid tänkt på det viset. Bara det sista decenniet ungefär. Kanske hade det smugit sig på, men han blev medveten om det - det formulerades i ord - vid ett speciellt tillfälle. Det var en dag i maj för fem år sedan, när bilen plötsligt dog mitt emellan Kymlinge och Svartö. Det var på morgonen, någon minut efter att han passerat vägskälet vid Kverntofta kyrka. Valdemar blev stående vid vägkanten, prövade att starta några gånger men där fanns inte tillstymmelse till liv..."
"...Det gick en och en halv, och det var under dessa nittio minuter, medan Valdemar satt där bakom ratten och iakttog fåglarna som flög under den höga majmorgonhimlen, ljuset som hovrade över åkrarna och ådrorna på sina händer, där hans blod pumpades runt med hjälp av hans trogna gamla hjärta, som han förstod att det var i sådana här stunder hans själ boade sig ett utrymme i världen. Just i dessa stunder."
Hämtat ur boken Berättelse om herr Roos
Jag vaknade för ca nittio minuter sedan, alltså runt halv sex, av att katten ville ligga under täcket bredvid mig med huvudet på min arm. Jag vilade i mörkret en halvtimme men kunde inte somna om. Jag gick alltså upp och satte på vattenkokaren, gick ut i vedboden och hämtade in en hink ved och tände kaminen. Medan nu teet och elden sprider värmen i båda mina hus - kroppen och Noler Hörn - tänkte jag på tiden och hur sant det är det som romankaraktären Ante Valdemar Roos formulerar om den själsliga tiden och den andra.
Li
Denna dagen ett liv
Läsa bok in i natten; Tant Safiyya och klostret, mus under bänken, sova länge, filochvalnötter, gåi Valberget, Melody Gardot, vatten, vatten, is, kantareller, kallalårochkallrumpa, stektakantareller purjo kött tomat, kaffe med mjölk, mjölkkaffe, pepparkakor, mandelbiskvier, månen, datorn, ontihuvet, inget författande idag-kanske senare?, ?, ? .
besök 2009.10.28
november
Vädret styr världen i natten och här inne styr mina energier och elden som jag givit liv i spisen.
Det är så stor skilnad så man förstår inte hur min kraft kan leva innuti vädrets utan att påverka det också.
Tänk också vad mycket som egentligen kan försiggå bakom en människas glada leende.
Men det är inte sant förstås.
Jag påverkas av vädret även om jag har det varmt och ombonat
och sitter och myser med glögg och en god bok.
Jag hör ovädret och ser det mot fönsterrutorna och det ristar visst ett spår av oro
eller något annat i mitt inre hur mysigt det än sprakar från elden.
Eftersom jag inte är vädret kan jag inte uttala mig om huruvida det också påverkas av mig.
Om vi tar exemplet med den leende människan i uppror är jag däremot säker på att det finns spår åt båda hållen.
Vore det orimligt att tänka sig att det samma alltså också torde gälla för vädret?
Det var dessa tankar som väckte mitt intresse och min beslutsamhet att ta mitt eget liv på allvar.
Från och med nu var jag skaparen av mitt eget liv, och det fick konsekvenser.
Li
Det är så stor skilnad så man förstår inte hur min kraft kan leva innuti vädrets utan att påverka det också.
Tänk också vad mycket som egentligen kan försiggå bakom en människas glada leende.
Men det är inte sant förstås.
Jag påverkas av vädret även om jag har det varmt och ombonat
och sitter och myser med glögg och en god bok.
Jag hör ovädret och ser det mot fönsterrutorna och det ristar visst ett spår av oro
eller något annat i mitt inre hur mysigt det än sprakar från elden.
Eftersom jag inte är vädret kan jag inte uttala mig om huruvida det också påverkas av mig.
Om vi tar exemplet med den leende människan i uppror är jag däremot säker på att det finns spår åt båda hållen.
Vore det orimligt att tänka sig att det samma alltså också torde gälla för vädret?
Det var dessa tankar som väckte mitt intresse och min beslutsamhet att ta mitt eget liv på allvar.
Från och med nu var jag skaparen av mitt eget liv, och det fick konsekvenser.
Li
En mycket bra bok
Läs EEVA KILPI
SOMMAR OCH EN MEDELÅLDERS KVINNA
SOMMAR OCH EN MEDELÅLDERS KVINNA
Morgontankar
Sitter skönt tillbakalutad i sängen med en kopp kaffe, café con leche
Jazzkatten sover hoprullad här bredvid mig och i köket pratar P4-folket på
Det är en härlig morgon
Jag har varit på ett virtuellt besök i cyberrymden hos konstnärinnan
Ellinor Henriksson
Hennes verk gör mig alldeles varm och lycklig
I hennes bilder finns en ömhet som vi tappat bort i samhället annars
De får mig att tänka på äldre släktingar vi besökte när jag var barn,
de där som bodde i röda hus med tillhörande ladugård för fyra kor istället för dagens 40
Där det inte fanns en enda pinal från IKEA
Där man tvättade håret i en balja på diskbänken för att toan var för trång
Där kökspannan värmde gott i köket och där dörren mot tamburen nästan var som en andra ytterdörr
Här stod sophinken på golvet under en trappstegspall för under vasken fanns slaskhinken
Ovanpå köksklockan ligger bibeln
Blommiga klänningar i allehanda material
Mycket radio och Året Runt
Allt kan inte fås för pengar
/Li
Jazzkatten sover hoprullad här bredvid mig och i köket pratar P4-folket på
Det är en härlig morgon
Jag har varit på ett virtuellt besök i cyberrymden hos konstnärinnan
Ellinor Henriksson
Hennes verk gör mig alldeles varm och lycklig
I hennes bilder finns en ömhet som vi tappat bort i samhället annars
De får mig att tänka på äldre släktingar vi besökte när jag var barn,
de där som bodde i röda hus med tillhörande ladugård för fyra kor istället för dagens 40
Där det inte fanns en enda pinal från IKEA
Där man tvättade håret i en balja på diskbänken för att toan var för trång
Där kökspannan värmde gott i köket och där dörren mot tamburen nästan var som en andra ytterdörr
Här stod sophinken på golvet under en trappstegspall för under vasken fanns slaskhinken
Ovanpå köksklockan ligger bibeln
Blommiga klänningar i allehanda material
Mycket radio och Året Runt
Allt kan inte fås för pengar
/Li
Många bitar blir det ...
Jag har varit i Arvika-Eda under helgen och levererat lilla Alicekatten. Inte ett pip sa hon i bilen, hon la sig bara och sov. Vilken cooling! När vi kom till Fiskevik trodde jag väl att hon skulle jama och leta efter de sina, men inte Alice. Hon sprang förtjust omkring och lekte och nosade. Det gick med andra ord hur bra som helst.
Igår var vi till Skarbol/Flogned och grattade Mickes mormor som fyllde år. Hon bor så mysigt i sitt röda hus med katten Linus. Alla katter känns så stora nu när man har umgåtts med ölilla Alice i några dar. Min Jazzkatt var enorm när hon kom in igår! Kolla in den colombianske konstnären F. Boteros målningar och skulpturer så förstår ni hur alla vuxna katter känns just nu.
Jag fick med mig allt utom bommen och sidstyckena till vävstolen i min blå Skoda - alla häpnade.
Mormor väver tillsammans med andra på Norma, så hon ville bli av med den här vävstolen som tar plats.
Hon vet ju var den finns om hon ångrar sig : ).
Det ska bli spännande att prova på att väva iaf.
Så TACK så mycket Eva för vävstolen!
Kram på er!/Li
Nu är jag klar med detta för i år!
Jag har nu under 3 veckor arbetat på mitt uthustak.
Först plocka bort eternitplattorna och köra dem på kärra med traktorn till återvinningen.
Två rejäla laddningar blev det! Sen var det bara att riva bort det dåliga och byta ut delar av takkonstruktionen.
Sopa sticktak, spika ströläkt. SALA!
Måla och sätta lite vindskivor.
Tänka och fundera!
Spika bärläkt.
Spika bärläkt.
Spika bärläkt.
Pussla ihop 4 olika sorters pannor.
Mellan alla dessa moment var det väntan på att taket skulle torka efter regn, eller täcka och täcka av världens största pressenning.
Tack till:
Min morbror Kjell för de fina gamla tegelpannorna
Tomas för förklaringar och för att du bytte tak på Ingalunda
så att jag fick ta reda på teglet därifrån.
Micke som för några år sen hjälpte mig plocka av teglet på Ingalunda och nu lägga det hos mig.
Tack oxå för stöd och hjälp under helgerna.
TACK TILL ALLA FÖR ALL UPPMUNTRAN OCH ERA GLADA TILLROP!
Här kommer lite bilder. Kolla in märket efter handen som finns på baksidan av alla pannor!
Först plocka bort eternitplattorna och köra dem på kärra med traktorn till återvinningen.
Två rejäla laddningar blev det! Sen var det bara att riva bort det dåliga och byta ut delar av takkonstruktionen.
Sopa sticktak, spika ströläkt. SALA!
Måla och sätta lite vindskivor.
Tänka och fundera!
Spika bärläkt.
Spika bärläkt.
Spika bärläkt.
Pussla ihop 4 olika sorters pannor.
Mellan alla dessa moment var det väntan på att taket skulle torka efter regn, eller täcka och täcka av världens största pressenning.
Tack till:
Min morbror Kjell för de fina gamla tegelpannorna
Tomas för förklaringar och för att du bytte tak på Ingalunda
så att jag fick ta reda på teglet därifrån.
Micke som för några år sen hjälpte mig plocka av teglet på Ingalunda och nu lägga det hos mig.
Tack oxå för stöd och hjälp under helgerna.
TACK TILL ALLA FÖR ALL UPPMUNTRAN OCH ERA GLADA TILLROP!
Här kommer lite bilder. Kolla in märket efter handen som finns på baksidan av alla pannor!
Det är det här jag gör när det inte regnar.
Så det så!