Det är NU det gäller
Ibland längtar jag tillbaks till en förståeligare värld som jag kanske inte ens har upplevt i detta livet. Jag har sett det på film eller bild eller vid olika besök hos äldre släktingar i barndomen.
Jag tänker att jag vill slippa detta samhället så som det har kommat att bli. Jag vill bo på en liten gård, ha lite djur, odla grönsaker och inte konsummera så förskräckligt mycket. Det är inte idyllen jag föreställer mig eller längtar efter, utan en mera förståelig och direkt meningsfull tillvaro. Det finns en mening i vardagliga umbäranden.
Jag har märkt att jag mår bra av att gå ut och hämta ved, alltså har jag en plåthink som jag hämtar den i och jag får följdaktligen gå igen och igen...
Idag har jag "mullvetat" mitt hus. Vad det heter på svenska vet jag inte, men jag har iaf kastat upp snö mot husgrunden och väggarna runt huset - ännu en meningsfullhet. Vädret är snart det enda som kommer oss inpå livet i den här moderna världen där vi själva styr allt och inget är oförutsägbart.
Nu låter jag säkert negativ och pessimistisk, men det är inte det jag menar. Längtan är nästan alltid positivt!
Idag lever jag ju inte det där livet som jag säger att jag kan längta efter, men det finns nu istället andra vägar att gå. Ett problem är bara att de är så många och att det är lätt att bli handlingsförlamad istället för att välja någon av dem. Nu när jag ändå levar här, så är det ju lika bra att göra det bästa av det. Frågan är bara vad det är?
Om 50 år när jag närmar mig 90, då har nog en herrans massa människor dött i diverse naturkatastrofer, hungersnöd och krig. Vad vill man då kunna sitta där och tänka om sitt liv? Inte vill man se att man festat runt, ätit sig fet på exklusiv mat och dryck, drunknat i diverse prylar, resor, upplevelser, konserter, festivaler, ja njutning av alla de slag medan världen svalt, krigade, drunknade och frös ihjäl.
Att dö, en nåd att stilla bedja om!
eller
så försöker man att gestalta ett liv som man kan stå för om man skulle råka leva till man är 90.
Gott Nytt År 2010!
Make a difference!
/Li
Jag tänker att jag vill slippa detta samhället så som det har kommat att bli. Jag vill bo på en liten gård, ha lite djur, odla grönsaker och inte konsummera så förskräckligt mycket. Det är inte idyllen jag föreställer mig eller längtar efter, utan en mera förståelig och direkt meningsfull tillvaro. Det finns en mening i vardagliga umbäranden.
Jag har märkt att jag mår bra av att gå ut och hämta ved, alltså har jag en plåthink som jag hämtar den i och jag får följdaktligen gå igen och igen...
Idag har jag "mullvetat" mitt hus. Vad det heter på svenska vet jag inte, men jag har iaf kastat upp snö mot husgrunden och väggarna runt huset - ännu en meningsfullhet. Vädret är snart det enda som kommer oss inpå livet i den här moderna världen där vi själva styr allt och inget är oförutsägbart.
Nu låter jag säkert negativ och pessimistisk, men det är inte det jag menar. Längtan är nästan alltid positivt!
Idag lever jag ju inte det där livet som jag säger att jag kan längta efter, men det finns nu istället andra vägar att gå. Ett problem är bara att de är så många och att det är lätt att bli handlingsförlamad istället för att välja någon av dem. Nu när jag ändå levar här, så är det ju lika bra att göra det bästa av det. Frågan är bara vad det är?
Om 50 år när jag närmar mig 90, då har nog en herrans massa människor dött i diverse naturkatastrofer, hungersnöd och krig. Vad vill man då kunna sitta där och tänka om sitt liv? Inte vill man se att man festat runt, ätit sig fet på exklusiv mat och dryck, drunknat i diverse prylar, resor, upplevelser, konserter, festivaler, ja njutning av alla de slag medan världen svalt, krigade, drunknade och frös ihjäl.
Att dö, en nåd att stilla bedja om!
eller
så försöker man att gestalta ett liv som man kan stå för om man skulle råka leva till man är 90.
Gott Nytt År 2010!
Make a difference!
/Li
Kommentarer
Trackback
