Liv I & II

Jag har sytt ett liv till Påskrundan.
Baksida av livet.
Detalj bak.

Ännu ett Liv...

Och jag målade visst en tavla.

Baksida till min vintersaga?

När Huldalin kommer ut den här vintermorgonen förvandlas världen som i ett trollslag.
Hon blir en annan, någon viktigare, något större än bara sig själv. Helt ovetande,
kanske av en slump, startar hon en egen värld som är i vår vanliga, men ändå lite vid sidan av den.
En värld som när hon väl har fått kontakt med den inte går att hejda. En värld som tar tag i henne och drar henne med i en strid ström av händelsekedjor som hon varken kan eller vill vara förutan.
En sån värld som hon inte kan berätta om för nån annan- ingen skulle tro henne.
Hon befinner sig i sitt livs äventyr och någon annans väl och ve är beroende av just henne.
Hon blir plötsligt den allra viktigaste av alla, och allt levande har väntat på just den här dagen, när hon ska komma och öppna alla stängda dörrar och rädda Vildred. Allt har varit förberett sedan innan hon föddes till och med, och ändå är det hon som är skaparen och ursprunget till allt som nu sker.
Hur kan något finnas innan det verkligen händer, och hur kan man skapa något som redan finns?

All denna snön ...

Tänk vad vi håller på med den där snön!
Tänk så mycket energi av alla de slag vi faktiskt lägger på den!

Idag har jag skottat och gått med snöräven hos min mamma.
Igår skottade jag mina gångar till vedbod, magasin, torn och grind här hemma i Rådom.
I förrgår skottade jag taket och ovan nämda gångar.

Det slog mig att vi nog har mer tid att ta av på vintern jämfört med sommaren eftersom vi ju faktiskt har så mycket tid att lägga på snön. På sommaren finns det ju ingen snö. Tänk så mycket tid det egentligen borde bli över ...
Att klippa gräsmattan tar faktiskt inte lika mycket tid i anspråk som detta med snön gjort hittills i vinter!
Men så tänkte jag på att vi ju faktiskt tar oss tid att ligga på badstranden och bara ha det skönt på somrarna. Men å andra sidan så har vi ju alla vinteraktiviteter som skidåkning på längden och tvären och pulkorna och skotrarna och skridskorna så det kanske går på ett ut med strandtimmarna?

För att inte tala om hur mycket energi som faktiskt också går åt till att tala om snön, att beklaga sig över den och jämra sig eller varför inte att gruva sig för den innan den ens dykt upp - eller kanske snarare ner.

Det är både tur och synd att vi inte har en liten mätare där vi kan läsa av hur mycket energi vi som varelser egentligen gör av med på tankar, ord och gärningar.

Tänk goda tankar! Säg snälla saker! Gör goda gärningar!
Linda

RSS 2.0